Innehåll

Klicka på länkarna nedan om det är ett specifikt ämne du vill läsa mer om. 

Köpcenter

Netto noll, träd och klimatkompensation

Att mäta klimatpåverkan

Kolbudgetar och fotavtryck

Individen eller systemet?

Civil olydnad

Rättvis omställning

Ekonomisk tillväxt

Grön basinkomst & folkpenningen

Grön skatteväxling

Personliga utsläppskvoter & nya valutor

Cirkulär- & delningsekonomi & sopbörsen

Djur och natur i staden

Resandet

Krig, katastrof och flyktingar

Köpcenter

I vandringen ockuperas just ett köpcenter av klimataktiviter. Med det vill vi inte säga att köpcenter inte kan vara en del av det framtida samhället—egentligen är det bara en stor byggnad som på en och samma plats förser många tjänster för sina kunder. Men idag är det framförallt mängdkonsumtion av varor som driver köpcentrat framåt. Många köpcentrum går endast (eller enklast) att färdas till med bil vilket medför en stor mängd resor varje dag. Om vi förställer oss att köpcentrum ändrar riktning—hur upplevs dem då? Fylls de kanske av kontorshotell, 3D-skrivare och förskolor? Blir de upplevelsemeccan där utställningar, fantasi och kreativitet är nyckelord? Eller blir de cirkulära centrum där materialinsamling, bearbetning, design och tillverkning görs under samma tak?

Netto noll, träd och kompensation

"Trädplanteringarna blev gigantiska. De hade behövt stå kvar i 100 år för att göra nån nytta. Och redan i slutet av 20-talet brann den första planteringen ner. Medan våra utsläpp fortsatte som vanligt."

I berättelsen möter vi en hållbarhetschef vars företag nått sitt mål om ”netto” noll utsläpp genom bland annat trädplanteringar. Netto innebär att lika mycket utsläpps binds, antingen av naturen eller med teknik, som släpps ut. De flesta mål som sätts idag, 2021, är utformade på detta sätt. Många forskare ser dessa mål, om de inte kombineras med ambitiösa mål i närtid, som problematiska då de tillåter fortsatta utsläpp så länge de kompenseras, men om samma mängd koldioxid faktiskt binds är svårt att veta. Det finns både osäkerheter kring hur mycket olika trädslag binder i olika miljöer samt farhågan att träden kan huggas ner, brinna upp eller dö i förtid. I det scenariot kommer vi ha släppt ut mer än vår kolbudget tillåter oss.

Läs en populärvetenskaplig text om kritiken (på engelska) i den här länken. Här kan du läsa hur Sveriges netto-noll mål fungerar. 

Att mäta klimatpåverkan

"På 20-talet pratades det så mycket om utsläpp—tusen ton hit och tusen ton dit—men skulle du ta reda på vad du själv gjorde av med fanns det inga siffror, bara överslag. Jaha, du är en tonåring i Sverige, pang, då gör du förmodligen av med två ton bara på att köpa grejer." 

Klimataktivisterna försöker i berättelsen skapa en heltäckande databas av alla produkter och tjänster samt deras utsläpp. Den typen av aktiviteter brukar kallas ”medborgarvetenskap” och är vanliga när det gäller t.ex. mätning av luftföroreningar i städer. Det finns idag flera initiativ som gör livscykelanalyser, dvs hur mycket utsläpp som orsakas under hela produktens liv, på en mängd olika produkter. Dessa innehåller ofta stora osäkerheter och är ofta generella för en viss sorts produkt. Hur vi mäter, vad vi mäter och med vilka medel vi mäter är viktiga frågor både för vår förmåga att minska utsläppen, men också för vår demokrati. 

Klicka här för att läsa mer om hur livscykelanalyser fungerar.  Läs en kritik av hur Livscykelanalys används idag genom att klicka här (på engelska).

Kolbudgetar och fotavtryck

"Man sätter en siffra på vad jordklotet tål av växthusgasutsläpp, och fördelar skarpa, nationella budgetar som ska minskas successivt fram till 2045. Och man sätter igång arbetet med att skapa helt nya institutioner, som ska övervaka och driva på utsläppsminskningarna."

På flera ställen i berättelsen pratas det om kolbudgetar och fotavtryck. En kolbudget är ett försök att uppskatta hur mycket vi kan släppa ut innan koncentrationen av koldioxid når en viss nivå eller när den globala medeltemperaturen stiger med en viss mängd. Eftersom parisavtalet siktar på under 2C men så nära 1.5C som möjligt, är det ofta dessa temperaturer det rör sig om. Att använda kolbudgetar blir mer och mer vanligt—det innebär t.ex en kommunen har en pengabudget och en utsläppsbudget räknas ut baserat på hur många som bor i kommunen.

Det ekologiska fotavtrycket har varit med länge. Beroende på dina livsval och vanor uppskattas hur mycket utsläpp du ger upphov till varje år. Till detta läggs utsläpp som alla medborgare i Sverige gemensamt orsakar genom våra gemensamma tillgångar och verksamheter, som sjukhus och pensionsfonder. Det genomsnittliga fotavtrycket i Sverige idag är 8 ton per person, men beroende på vad som räknas in i svenskens fotavtryck kan det vara upp till 15 ton. För att nå parisavtalets mål måste världens genomslittliga fotavtryck vara under 1 ton per person, men Sverige behöver gå före—därför arbetar aktivister mot 800 kilo per person.

Läs en populärvetenskaplig artikel om koldioxidbugetar genom att klicka här. På naturvårdsverket kan du läsa mer om hur svenskarnas fotavtryck beräknas och ser ut idag, klicka här.

Individen eller systemet?

"Det är så mycket symbol i kampen för klimatet. Man gör nåt för att visa att man bryr sig. Samtidigt som dom stora sakerna bara fortsätter som vanligt."

De senaste trettio åren har berättelsen om klimatkrisen kretsat kring individen—vad vi konsumerar och hur vi väljer att leva. En färsk studie har visat att detta inte var en olyckshändelse, fossilindustrin har förstärkt och amplifierat det individuella ansvaret. I berättelsen upptäcker flera aktivister att det är väldigt svårt, nästintill omöjligt, att på eget bevåg minska sina utsläpp tillräckligt för att nå ner till 800 kilo. Istället är det när många individer samlas för en gemensam sak, vid ockupationen eller i Holma kooperativet, som förändringen accelererar.

Läs en populärvetenskaplig text av journalisten Amy Westervelt om det individuella ansvaret här.

Civil olydnad

"Det är fyrahundra personer på taket nu. Taket är avspärrat med stora banderoller, men affärerna håller öppet och ingen hindrar folk att handla."

Civil olydnad, när individer eller grupper väljer att inte lyda vissa lagar eller regler för att driva på förändring, är ett huvudtema i berättelsen. Detta är en vanlig taktik inom dagens klimat- och miljörörelse—man ockuperar kolgruvor, kedjar fast sig vid träd eller blockerar bilvägar för att belysa problemet och få journalisters, politikers och medborgares uppmärksamhet. Det har också varit viktigt historiskt—strejkrätt, rösträtt för alla och rättigheter för minoriteter är ett resultat av olika akter av civil olydnad.

Rättvis omställning

"Först var det de torra åren, att det var svårt att få ihop bara till betet. Och att min son Kevin sen blev en av ledarna för den där jävla ockupationen. Jag började bli av med åkerijobb när folk slutade handla julgransfötter, och jag förlorade alltihop när de införde den nya momsen, för då ville ingen ha mig längre eftersom jag körde med diesel. Och då – när jag står där, utan jobb och med bara femtio kor kvar i karusellen, då kommer ungjäveln hem till mig för att ”registrera mina koldioxidutsläpp”! I nåt han kallar Protokollet. Och vad tror du det ledde till? Jo, att hela mjölkgården gick omkull den också."

En klimatomställning innebär att många saker kommer förändras snabbt. En del industrier kommer behöva förminskas eller försvinna, som kol-industrin, medans andra behöver expandera snabbt, som vindkraftsindustrin. När det sker finns risken att många förlorar sina jobb, därför argumenterar många för att vi måste göra en rättvis omställning—där de som förlorar på omställningen får möjlighet till annat arbete. Men det handlar också om vem som gagnas av omställningen. En rättvis omställning kan också handla om var vindkraftverk byggs, vilka hus som isoleras och var laddstolpar finns—detta för att inte de minst bemedlade ensamt ska uppleva de negativa sidorna av omställningen, medan de redan priviligerade upplever de positiva.

Stockholm Environment Institute har samlat flera rapporter och perspektiv på frågan här. 

Ekonomisk tillväxt

Klimatarbete med ena handen, medan man uppmuntrar till tillväxt och konsumtion med den andra.

Ekonomisk tillväxt innebär att värdet av de produkter och tjänster ett land producerar ökar under en given tidsperiod. Hur tillväxten hänger ihop med klimat- och miljöproblem råder det skilda meningar om. En del hävdar att tillväxt kan skiljas från ökad resursanvändning och miljöpåverkan—att vi genom teknikutveckling och effektivisering kan uppnå ”grön tillväxt”. Andra menar att tillväxten är det som driver miljöförstöringen, och att vi i rikare länder med större klimatskuld måste sträva efter ”nerväxt”—en planerad minskning av vår produktion och konsumtion. En ytterligare grupp menar att vi inte bör se tillväxten som ett mål i sig, utan att det istället bör handla om vad och hur vi producerar saker, oavsett om det leder till tillväxt eller inte.

I berättelsen har vi framförallt använt oss av de två senare perspektiven. Genom den gröna basinkomsten, den gröna skatteväxlingen och personliga utsläppskvoter omöjliggörs viss konsumtion, vissa produkter blir mycket dyrare och genom basinkomsten frigörs tid och möjlighet för medborgare att göra icke-lönearbete. I det stora hela borde detta minska tillväxten i stort, men öka tillväxten i t.ex. det lokala jordbruket, reparationsbranschen och tjänstebranschen. Samtidigt nämns nya finansieringsmöjligheter genom Carbon Coins, vilket kan leda till en ökad tillväxt.

Tillväxt-frågan är het och omdebatterad, Professor Göran Finnveden har i den här rapporten gjort en lättförståelig översikt över flera perspektiv i frågan. 

Grön basinkomst & Folkpenningen

Idén om basinkomst dyker upp med jämna mellanrum, och har prövats i mindre skala på olika ställen i världen. Tanken är att, genom en basinkomst, skapa ett inkomstgolv—oavsett vad du gör så får du, förutsättningslöst, en summa som går att överleva på. Det finns många argument för detta. Man argumenterar för att det är effektivt, då riktade bidrag som idag måste prövas och administreras helt enkelt blir ett som alla använder är kvalificerade för. Det ger människor möjlighet att spendera mer av sin tid på saker de vill göra, istället för att lönearbeta åtta timmar om dagen. En grön basinkomst skulle då begränsa pengarna till varor och tjänster som uppfyller vissa krav: mat skulle kanske behöva vara lokal eller under ge upphov till lite utsläpp, de kanske inte skulle gå att använda till lyxkonsumtion.

Institutet för framtidsstudier har skrivit en överskådlig rapport om ämnet som går att läsa här. 

Grön skatteväxling

Även detta är en väletablerad idé, men som inte alltid varit enkel att genomföra i praktiken. Genom att öka beskattningen av resursanvändning, t.ex. med en hög koldioxidskatt, och samtidigt sänka skatten på arbete blir det billigare att reparera än att konsumera. Produkter och tjänster som använder få resurser blir billigare än de som är resursintensiva.

Tankesmedjan Fores har i en antologi bjudit in forskare, politiker och civilsamhällesrepresentanter att ge sina perspektiv på grön skatteväxling. 

Personliga utsläppskvoter & nya valutor

Detta är en mer radikal och oprövad idé. Den första leker med tanken att kolbudgeten fördelas ut jämlikt över befolkningen, och att denna begränsar ens konsumtion—ligger man under budgeten kan man då sälja sitt utrymme till högstbjudande. Det viktigaste är då att det totala utsläppet får ett tak.

"Då infördes det som kallas Carbon Coins – en speciell valuta som skapades av riksbanken och betalades ut till alla verksamheter som såg till att utsläppen stoppades och att kolet, oljan och gasen lämnades orörda i marken."

Nya valutor är ett spännande ämne med många år på nacken. Lokala valutor, där pengarna bara kan spenderas i ett kvarter eller i en stad, finns lite överallt i världen. Ur ett klimat- och miljöperspektiv kan det vara bra då konsumtionen sker lokalt. Framförallt är det en social lösning där man vill hålla dem lokala företagen livskraftiga. Idén om Carbon Coins kommer från sci-fiförfattaren Kim Stanley Robinson. Han föreställer sig att världens riksbanker, som har möjlighet att ge ut pengar, skapar en valuta som är kopplad till utsläppsminskningar. Aktiviteter som minskar utsläppen, som att restaurera en våtmark eller ställa om kollektivtrafiken till el, skulle då belönas med en viss summa Carbon Coins. Tanken är att detta skulle minska kostnaderna för utsläppsminskning och på så sätt sätta ett pris, inte bara på utsläpp, utan på utsläppsminskningar.

Debattören David Jonstad har skrivit mycket om personliga utsläppskvoter, klicka här för att läsa mer. 

Läs mer om Carbon Coins, genom att klicka här.  

Cirkulär- och delningsekonomi & sopbörsen

"De var tidigt ute med att helt sluta sälja sina produkter. Istället prenumererar man på deras datorer, och de byggs för att hålla för evigt."

Den ekonomi vi är vana vid kallas ofta en linjär ekonomi—vi extraherar resurser, gör dem till produkter som sedan slängs när de inte längre är användbara. Men resurserna är ofta ändliga, som mineraler och metaller, eller förknippade med skada på ekosystem, som modernt skogsbruk eller jordbruk. Tanken med den cirkulära ekonomin är då att, istället för att slänga produkten, göra den användbar igen; genom att reparera den, använda materialen till något annat eller att återvinna materialen helt. Många företag är på väg i den här riktningen, men majoriteten av vår konsumtion är idag linjär.

I berättelsen symboliserar ”sopbörsen” den nya cirkulära ekonomin. När resursutvinning blir dyrt ökar efterfrågan på återvunna material—då kan medborgare och företag sälja saker de inte längre använder, på det sättet blir vår resursanvändning mer effektiv.

Förutom cirkulär är framtidens ekonomi delande—vi äger färre grejer, utan lånar eller hyr. I berättelsen tas datorer som exempel. Istället för att köpa en dator som är byggd för att hålla i nåt år hyr man sin dator av ett företag, som då är motiverat att hålla den vid liv så länge som möjligt. Samma princip gäller för många andra produkter vi använder mer sällan; grannskapet kan köpa in en gemensam gräsklippare eller så kan man hyra verktyg från det lokala pryloteket.  

Naturskyddsföreningen har lättillgänglit material på svenska om cirkulär ekonomi, klicka här.  Hos Klimatkommunerna finns flera resurser och exempel på delningsekonomi i Sverige, klicka här.

Djur och natur i staden

"Och det första vi gjorde här, det var att planera för bina. Inga gifter, öppna ytor, många olika arter, lite döda träd, och sandiga stycken att bygga bo i. Det är bara att lyssna. Jag lovar, det surrar överallt."

Att återskapa natur i stadsmiljön har många fördelar. Det är vackert och njutbart för invånarna. Det ger habitat till insekter och djur. Det absorberar koldioxid genom fotosyntes. Det kan samla ihop nederbörd och minska risken för översvämning. Det kan sänka temperaturen och ge skugga, vilket är en livräddande åtgärd under heta perioder. Det absorberar luftföroreningar och förbättrar hälsan.

Redan nu börjar många städer arbeta med vad som på fackspråk kallas gröna och blåa lösningar. Dammar, våtmarker och åar är exempel på blåa och träd, parker, mossiga tak är exempel på gröna. Till dessa kan man också lägga stadsodlingen, som är ett sätt att göra matodling mer lokal samtidigt som staden blir mer grön.

Projektet Naturvation har många bra resurser om naturbaserade lösningar i staden, klicka här. 

Resandet

"Nu för tiden är hela innerstan i stort sett bilfri. Breda stadsgator. Massor av cyklar. Och spårvagnar och elbussar."

Bilens vara eller inte vara i stadsrummet är en återkommande debatt. I berättelsen görs majoriteten av resorna i staden med kollektivtrafik, lätta farkoster som cyklar eller till fots. Det finns såklart många mer högteknologiska framtidsvisioner att dra från: självkörande bilar, hyperloops och jetpacks—hur framtiden ser ut vet ingen. Men det här vet vi: människor är i behov av rörelse för vår hälsa, och att promenera och cykla är bra sätt att kombinera nyttor. En stads största begränsning är ofta utrymme, och bilar tar mycket plats medan andra färdmedel transporterar fler på mindre plats. Så även om hela fordonsflottan blir fossilfri finns det många argument att minska biltrafiken i tätbefolkade områden där man lätt kan cykla eller gå. Det finns bilar i vår framtid, men de tar sig framförallt mellan och runt städer.

"det sägs att elektriska långdistansflyg kan bli verklighet inom några år, så snart kommer vi kanske att resa till Irak igen."

Flygets roll i berättelsen får vara ett exempel på hur lite vi vet om takten på teknikutveckling, det är ofta tekniker bara är ”några år bort”. Det finns utmaningar med flygets omställning: batterier är ofta väldigt tunga om de ska orka åka långa distanser och hållbara bio-bränslen är en bristvara. Det är möjligt att frågan löses hastigt och den här berättelsen blir inaktuell—kul och bra! Men det är också möjligt att flyget som vi har upplevt hittills förändras, att resandet blir långsammare och mer sparsamt, kanske blir det en tågrenässans? Som det ser ut nu så måste vi, även i framtiden, flyga betydligt mindre än vad vi gör idag.

Krig, katastrof och flyktingar

"…Serbien, Rumänien och Ungern får de värsta översvämningarna på tjugo år. I mellanöstern förstörs skördarna av regnet. Och i Östafrika parkerar sig temperaturen på över 35 grader och massor av människor dör i den höga luftfuktigheten."

Ett faktum är att vi redan vid dagens klimatförändringar har låst in oss i en framtid med ökad risk för extrema väderförhållanden. Ju snabbare vi minskar utsläppen, desto bättre. Det finns en risk att flera regioner blir nästintill obeboliga, och innan dess kommer det vara väldigt svårt för dess invånare att överleva. Vissa katastrofer kommer vara långsamma, t.ex. flerårig torka, havsnivåhöjning, eller kollapsade fiskbestånd och andra snabba och brutala, som kraftigare orkaner eller dödligt heta dagar. Hur illa påverkan blir bestäms av delvis av hur väl vi anpassar oss till en mer turbulent värld—men mycket tyder på att även om vi gör mycket rätt så kommer människor behöva flytta på sig.

"Det tog många år innan gränsen mellan Sverige och Danmark öppnade igen. Men nu går tågen här igen som i början av 2000-talet."

I berättelsen stängs gränsen under en period. Man kan också föreställa sig att länder samarbeta för en ordnad migration, där de som bor på platser som kommer bli obeboeliga får möjlighet att flytta innan det är för sent. Exakt hur det går vet vi inte. Hur tror du det kommer gå?